Du spelar som Bayonetta, en välsvarvad kvinna med demonliknande krafter som nu lider av minnesförlust. Spelet i sig börjar med att du button-mashar dvs. testa kontrollerna lite, för att sen kastas in i historien. Enkelt handlar det om en uråldrig strid mellan två ”häxor” som slåss om kronan över deras rike. På grund av hennes minnesförlust så får man följa med Bayonetta på ett äventyr för att försöka få klarhet i det hela. Mellansekvenserna är skrattretande och känns som ett försök till något annorlunda, men det faller platt i mina ögon. Du får klyschiga kommentarer och lustiga filmrulle-renderingar med stillastående karaktärer.

Du hamnar i en fiktiv stad kallad Vigrid, där träffar du dina närmsta kamrater Rodin och Enzo. Två karaktärer vars närvaro inte har så stor betydelse, förutom att Rodin hjälper dig med vapen och slickepottar (Som ger dig hälsa och andra attributer). Senare i spelet får du olika vapen genom att samla på olika ”LP-skivor” som sen Rodin gör om till sjuka vapen. Favoritvapnet måste vara samuraj-svärdet som helt ändrar riktning på spelet, kanske mest för att det är det första vapnet som du får utöver dina fyra pistoler.

Alla skriker Devil May Cry när man nämner Bayonetta, detta beror så klart på att personen som regisserat spelet är Hideki Kamiya, som också gjort Devil May Cry. Liknelserna är slående, kanske mest strid-stilen samt en del monster. Annars tycker jag Bayonetta är ett spel som står för sig självt. Du flyger in i strider med hopp om att allt är galet och att du träffar rätt på knapparna för att lyckas med alla galenskap. Spelets ståndpunkt är just fajterna, det som gjorde striderna för mig är kanske inget nytt, men om man lyckades undvika ett slag från en fiende blir allt i slowmotion. Det i sin tur ger dig betydligt mera tid till sköna combos och möjlighet till att undvika extra skada. Ofta är det så att om du inte lyckas göra slowmotion ofta nog, blir du lätt ett enkelt bete, då fiender nästan alltid kan avbryta en attack. Bästa striderna måste vara boss fajterna, de är massiva och ofta fula som stryk.

Spelet i sig är relativt linjärt men för att striderna är så galna struntar man i det, du vill bara in till nästa strid för att rocka loss. Det enda som egentligen bryter det linjära är att du rör dig igenom olika dimensioner: Paradiso (”Heaven”), Purgatori – där Bayonettas fiender kommer ifrån och sen är det Inferno (”Hell” Där har Rodin sin vapen samling). Många gånger får du gå mellan dessa dimensioner för att lösa pussel eller för att helt enkelt kunna gå vidare.

Grafiskt är spelet ofta tilltalande, en del banor är magiskt utförda och färgerna sprakar. Jag hade önskat lite större banor dock för att få lite mera rörlighet. Karaktärerna är mycket välgjorda, likaså fienderna, med mycket detaljer och tajta kläder.

Bayonetta sprutar action och vill att du ska bli galen på köpet. Struntar du i en inte allt för bra story och älskar att slita itu monster på hundra olika sätt på helt sjuka sätt. Rekommenderar jag att åtminstone ladda hem demot. Du kommer inte ångra dig!

PS. Ni hardcoreläsare kanske vet vad Otogi 2 är för spel, Bayonetta liknar det spelet lite (Utöver Devil may Cry).

—

Köp Bayonetta hos Spelbutiken.se