December månad är i mångt och mycket en bio månad, de största spelsläppen är redan skedda i november och det är endast ett fåtal spel som ges ut precis innan julhandelsslutet.

Den största filmen 2009 var utan tvekan Avatar och självklart ska en film av denna kaliber ha ett spel, och nöjet att göra detta spel fick Ubisoft. Det har varit mycket snack om det här spelet innan release som vanligt och självklart så har det höjts till skyarna av utvecklarna.
Så, håller spelet vad som lovas i för snacket? Det enkela svaret är, NEJ!

Och varför är det så då?
När jag började spela det här spelet sÃ¥ va min första tanke ”Det här är ju inte sÃ¥ dÃ¥ligt som alla säger” visst styrningen va inte perfekt men det blir säkert bättre när jag vänjer mig, grafiken är i alla fall snygg.

När jag väl får komma ut på Pandora, som världen heter om det har undgått någon, så blir styrningen bättre, det känns inte som att jag springer snett hela tiden som jag fick känslan av i början.

Man kastas direkt in i alla action, inga introduktioner till varför ”vi” är här (människorna alltsÃ¥) utan ut och skjut pÃ¥ allt som rör sig bara. Det stör mig faktiskt inte sÃ¥ mycket att det är pÃ¥ det sättet eftersom jag inte direkt hade väntat mig en djup invecklad historia. Efter nÃ¥gra introducerade uppdrag sÃ¥ fÃ¥r man äntligen träffa sitt alter ego, sin avatar. ”Nu kommer det hända grejer” tänker jag, men det händer inte mycket mer än att jag blir väldigt lÃ¥ng och blÃ¥. Jag fÃ¥r göra lite flera uppdrag och efter ett litet tags spelande fÃ¥r man välja vilken sida man vill tillhöra Na´vi eller människa. Självklart valde jag Na´vi vid mitt första tillfälle och svek mina befäl och den mänskliga rasen.

Efter att man har fått välja sida så börjar dom riktiga uppdragen, och dom känns ju lite roliga och spela till en början men efter ett tag så blir det bara upprepning på upprepning och det är inte särskilt mycket variation i det man gör. Spring dit, hämta det, prata med den gör de, gör de osv. Efter ett tag är man ganska trött på det hela, och någon större skillnad blir det inte på människornas sida heller.

Ett inslag som jag verkligen hade hoppats på va rollspels inslaget, att få samla på sig lite erfarenhets poäng och uppgradera, men det känns som ett halvhjärtat försök och man hade lika hjärna kunnat hoppa över det hela och satsat mer på att söka reda på irriterande buggar och piffat till det hela.

Det finns mycket som gör det här spelet så väldigt intresant på pappret men när man väl kommer igång och spelar det hela så finns det inte mycket som håller i längden. Jag hade hjärna sett större variation i spelsättet på dom båda raserna, att man alltid har med sig alla vapen är också en sak som känns lite underlig, visst det är bra men det finns ingen utmaning man kan liksom aldrig välja att ta med sig fel vapen på uppdraget. Att det aldrig tar slut på ammunition eftersom det finns på fyllnings ställen med jämna mellanrum är också jättebra, men som sagt det tar bort allt som har med utmaning att göra.

Det sista jag vill säga om James Camerons Avatar är se filmen men hoppa över spelet om du nu inte är ett riktigt hardcore fan, då kan du spela spelet men tänk på att det är roligare att spela som människa och meja ner allt i sin väg än som en skranglig Na´vi.

—

Köp Avatar: The Game hos Spelbutiken.se