Indie är speltuvecklingens – och sannerligen musikens – nya modeord. Allt hett är indie och allt indie är hett. Aldrig tidigare har det funnits sÃ¥ mÃ¥nga tävlingar att vinna, utmärkelser att fÃ¥ eller forum att visa upp sig i. SÃ¥ vad innefattar dÃ¥ egentligen detta ord?

Ja, frågan om vad som egentligen är indie dyker upp lite till och från. Det är en svår fråga som nog egentligen inte kan få ett rakt svar. Åtminstone inte längre. Jag har tänkt gå igenom lite vad som har hänt med indie-begreppet i spelvärlden. Häng med mig så utforskar vi en smula.

Den ursprungliga betydelsen.

Indie är bara en förkortning av ordet independent och det som alltså menas med detta är något som är producerat av en oberoende eller fristående utvecklare. Det kan vara en studio bestående av ett flertal människor eller en ensam utvecklare som sköter allt från grafik och musik till programmering. Vad de har gemensamt är att de inte är beroende av en större studio för att marknadsföra eller promota spelet. Allting sköts lokalt, vilket även eliminerar mellanhänder. Om det inte finns några mellanhänder med ekonomiskt intresse finns det heller ingen annan som styr hur spelet kommer att bli. Just den aspekten är något som kanske lockar en hel del människor. Utan mellanhänder hamnar ju alla pengar där de hör hemma, hos den som faktiskt har utvecklat spelet.

Det som vissa kan tycka känns skumt med detta upplägg är att även en stor etablerad spelstudio kan släppa ett indie-spel om de till exempel släpper det direkt via sin egen hemsida eller liknande.

Det här konceptet är vad många står fast vid än idag och det kan tyckas att det ju inte är mer än rätt, men något är på väg att hända som kan komma att ändra indie från ett begrepp till en genre.

Indie eller nyretro?

Något som är det första många tänker på när de hör indie är pixlig grafik, blippig musik och udda gameplay. Lägg märke till att det är ungefär samma sak man tänker på om någon nämner Commodore 64 eller Nintendo 8-bit. Det här är ingen direkt slump och man kan anta att det kommer sig av två saker som kan förklaras i två halvknepiga ord; simplicitet och revolt.

N - Way of the Ninja

Simplicitet?

Som vi fastslog tidigare kan en indieutvecklare vara allt frÃ¥n1-300 personer. Det vanligaste är dock grupper om kanske 1-4 personer som samtidigt som de har sitt spel att tänka pÃ¥ ska försöka balansera detta med ett jobb ocksÃ¥. Detta gör att tiden man har att spendera pÃ¥ ett spel blir mer begränsad än pÃ¥ en stor spelstudio. Under sÃ¥dana omständigheter vill man gärna inte krÃ¥ngla till det för mycket. En vanlig tanke dÃ¥ är ”Om jag har en riktigt bra spelidé ska inte grafiken behöva spela lika stor roll”. Ta spelet N som exempel. Självfallet är det sÃ¥ att grafiken kan anses vara ett stilistiskt ställningstagande, men ser vi det rent krasst sÃ¥ inser vi att om spelet hade släppts av en större studio sÃ¥ hade antagligen spelet sett helt annorlunda ut. Nu klarar sig N riktigt bra ändÃ¥, mycket tack vare att det är en otroligt väl genomförd spelidé. Grafiken är ändamÃ¥lsenlig, men inget man jublar över och det räcker.

Super Mario Bros - Indie?

Revolt?

Man kan se denna nya (eller gamla) grafiska inriktning som en revolt mot en alltför utseendefixerat spelindustri. Med den senaste generationens konsoler och de monster till grafikkort som finns att tillgå för vanliga konsumenter har grafik gått och blivit något av en mätare för spelkvalitet överlag. I det här fallet skulle jag vilja dra ett exempel. Nu kanske detta riktar sig mest till er födda på 70- eller 80-talet, men jag tror ni förstår ändå.

Om du jämför hur många dagar, veckor kanske till och med månader som du kunde spendera med ett spel när du var ung med hur lång tid du i regel ger till ett nytt spel idag. Tycker du att det är lika?

Personligen kan jag säga att jag när jag var yngre spenderade jag antagligen varje dag med att spela Super Mario Bros, Gun.Smoke eller (här kommer den) Mega Man.  Detta är spel jag fortfarande kan plocka fram ett otal gånger per år, bara för att de är så bra. Om jag ska jämföra detta med nyare spel så har de inte en chans. Hur många av er spelar fortfarande Unreal? Hurdant är egentligen merspelsvärdet på dagens spel? Super Mario Bros har jag klarat så många gånger att det är oräkneligt och jag kan tänka mig att göra om det. Däremot har jag ingen lust att spela om Halo eller Half-Life igen. Självklart är det här jättepersonligt, men jag ser mer ren skär spelglädje i de gamla spelen, där spelmekaniken var tvungen att ligga i fokus då det var otroligt svårt att särskilja sig grafiskt. Numera känns det ofta som om den rena spelglädjen får spela andrafiol till grafiken.

Mega Man 9 - Gammalt, igen

Så kommer vi till nyretro då. Detta är även det något som är på uppgång och som kommer fortsätta uppåt. Vi har spel som det väldigt märkliga Holy Invasion of Privacy, Badman! What Did I Do to Deserve This? som i sitt spelsätt är otroligt svårt, galet vanebildande och grafikmässigt otroligt simpelt. Vi har stora spelserier som går tillbaka till sina rötter *host* Mega Man 9 & 10. Det vi ser är ett resultat av att folket har fått tala om vad det är de vill ha.

Machinarium - Mer konst än grafik

Men är nyretro indie? Enligt den ursprungliga betydelsen? Nej. Ur revolt-synpunkt? Absolut. SÃ¥ hur ska vi dÃ¥ tänka angÃ¥ende indie? Ska vi se det som en samlingsgenre för spel med gammal grafik? Självklart kan vi inte göra det. Inte när vi har underbara independent-alster som Machinarium, The Misadventures of P.B. Winterbottom och Nexuiz. FrÃ¥gar man en del sÃ¥ är det en särskild känsla i ett indie-spel. Man liksom känner att spelet har en själ, att det inte bara är massproducerat för pengarnas skull. Det är väl egentligen detta vi kan komma fram till…

Nexuiz - Otroligt skarp multiplayer

Indie, ren känsla.

Ja, egentligen kan man väl bara sammanfatta indie som ett konstnärligt begrepp med en blandning av lite olika ingredienser. Det ska kännas lite hemmgjort, som om någon har lagt ner en massa omtanke på det. Det ska kännas lite smått opolerat. Det ska kännas som det gjorde förr. Det ska kännas som en känga i ansiktet på industrin.

Det ska kännas.

—