Då var det dags för Cornelis, den Svenska varianten av Walk The Line och istället för Joaquin Phoenix ser vi frontsångaren från Turbonegro, Hans-Erik Dyvik Husby. Det är en film av Amir Chamdin och detta ska väl anses vara hans stora genombrott. Likaså Hans-Erik’s stora huvudrolls debut.
Filmen handlar delvis om Cornelis Vreeswijk’s liv och musik. Det börjar med att vi får en kort inblick in i hans barndom, som utspelar sig vid andra världskriget. Efter det får vi följa med Cornelis i hans vardag som sångare och poet. Kan börja med att säga, jag har ett väldigt ytligt förhållande till Cornelis. Jag tycker om hans musik och gick in i salongen helt blindo om hans liv, utöver musiken. Och hade relativt höga förväntningar.
Jag ville verkligen tycka om den här filmen, vet inte om det berodde på Amir som regissör eller om Hans-Erik inte är någon vidare skådespelare. Men allt känns väldigt in-tränat och uppläst efter noter. Karaktären Cornelis agerade aldrig ut sina känslor och alla försök till något stort faller direkt platt eftersom Hans-Erik aldrig kommer till skott. Filmen fortsätter att vara hackig genom hela filmen och något stundtals riktigt tråkig. Allt som händer berättas successivt av löpsedlar och handlingen hoppas flera år åt gången. Jag hade gärna sett en bit ur hans liv istället för att klämma in hela hans liv på knappt 2 timmar. Musiken va även något jag saknade, den hade väldigt låg fokus och istället blev hans giftesmål den största delen av filmen.
Jag önskade att dom hade valt att visa hans musikaliska talang istället för att gestalta något som inte är så intressant i slutändan. Om det är så att du tycker om Cornelis musik och är måttligt intresserad av hans liv, vänta tills DVDn kommer och hyr den.
Spelare:
Utvecklare:
Utgivare: