Musikanter
Ja alltså, det här med julmusik är väl nog så trevligt när det lackar mot jul. Något som det ju onekligen har gjort här för en tid sedan. Alla gillar vi väl lite ”Mer Jul” eller ”Juligen”. Men..
Jag jobbar i ett köpcentrum (Nej, jag bor inte framför datorn.) där julmusik går konstant från den första advent till trettondagen. Nog för att man kan bli trött på den traditionella kommersiella julmusiken efter ett tag men är det något som går mig på nerverna så är det de riktigt gamla klassikerna. Jag tänkte fokusera på en särskild, som för mig har en mycket intressant textrad, eller kanske snarare strof.
Men först vill jag måla upp ett scenario för dig;
I ett postapokalyptiskt Sverige, där endast ett fåtal enklaver lever kvar härjar en ensam grupp rövare från ruinerna av Skara Borg. Men detta är inte vilket pack som helst. Nej, i denna öde värld har de fått tag på något av det mäktigaste som finns. Nej, inte vapen, sådana har de massor ändå. Det jag pratar om är instrument. Dessa instrument har de bemästrat så till den milda grad att alla som hör dem blir som paralyserade. Lätta offer med andra ord. Dessa rövare, som kallar sig Musikanterna, har ett enda mål i livet. Att mörda den sista ättlingen till mannen som förde med sig apokalypsen – magnaten Allan Lej.
Många är de som har stött på Musikanterna under deras resa mot sitt slutmål och alla har mött sitt öde på samma sätt. Det första de hör är tonerna som får deras muskler att sluta lyda. Sedan kommer texten:
”Vi äro musikanter allt ifrån Skara Borg,
vi äro musikanter allt ifrån Skara Borg.
Vi kan spela fiolioliolej.
och vi kan spela basfiol och flöjt,
och vi kan dansa: Bom, faller alla,
Bom faller alla,
Bom faller alla.
Och vi kan dansa: Bom, faller alla,
Bom faller Allan Lej”